Sekterism i Mesopotamien, en historisk följeslagare
Heta händelser utspelar sig i Mesopotamien där det finns det mesta av mänsklighetens kulturarv, lika gammalt som matriarkaliska eran. För länge sedan när kvinnor blev av med sin makt, trädde patriarkaliske perioden ur rampljuset som fortsätter än idag. Matriarkalismen störtades inte abrupt utan det tog ganska lång tid. Det började med elddyrkartron zoroasterism och det slutade med islam, däremellan andra religioner som sin tids -och än idag- ideologier för att utplåna matriarkalismen. Alla dessa ideologier hade ett och samma mål nämligen att befästa patriarkalismen bland samhällen vare sig utvecklade eller icke. Genom att tänka ut nya strategier och ta fram nya metoder för att slå ut alla tidigare ideologier ville var och en legitimera sitt fäste, därav de hemska blodspillan under historiens mörka epoker.
Mesopotamien var bebodd av enligt historieböcker, några stora folkslag och en hel del mindre folkslag. De mindre folkslagen läser man inte mycket om ur historieböckerna om inte i exempelvis gamla testamentet. Troligen försvann majoriteten av dem på ett eller annat sätt efter ett tag. De större folkslagen är ganska bekanta, bland annat ursprungen till dagens Armenier, Assyrier, Kopter och Kurder, de led starkast av de nya ideologierna.
Majoriteten av Kopter, Armenier och Assyrier försvann efter då tidens världsvida barbarism från olika håll vilket bringade någon form av förintelse för dessa folkslag. Dessa hamnade på gränsen till utrotning men lyckligtvis av en rad olika faktorer klarade mindre skara av dessa folkgrupper sig och än idag bor en del av de i samma område trots allt.
Kurder hade troligen andra förutsättningar som kan diskuteras en annan gång, förutsättningar som gjorde att dem lyckades undkomma de barbariska erövringarna mot ett dyrt pris. De blev splittrade och instängda i sina områden. Avskuren av dåtidens omvärld med bara två enkla men djupt inrotade erfarenheter, den ena att allt nytt styre syftade på att förinta dem, den andra att man därför endast ska lita på sitt eget folk i sitt instängda område. Dessa två erfarenheter följer kurder än idag och troligen kommer att fortsätta ett bra tag till, erfarenheter som har över tiden fått en sekteristisk karaktär.
Effekten av dessa erfarenheter såg vi när Aleksander den store ledde hären mot nuvarande Iran, det såg vi även när andra iranska kungar ville erövra grannländer, sist i den gamla tiden såg vi effekten av dessa erfarenheter när sunnitiska kalifatet i Ottomanska riket drog i krig mot shiitiska Safavider i Iran för ca 500 år sen. Det märkliga är att vi ser effekterna av dessa två illa bådande erfarenheter än idag långt efter vad som påbörjades med elddyrkartron. Kurder kan inte enas om en och samma sak även när det handlar om deras existens vilket ofta är, eftersom de inte litar på andra utom sitt eget folk i den lilla mentala bubblan så kallad i sin lilla omvärld.
Hur kurder som nation kommer att ställa sig till det är en gåta som kräver tid vilket kan påverka deras kamp för frihet och demokrati positivt men också negativt i händelse av drastiska förändringar i den nuvarande politiska ekvationen i mellanöstern där makt balansen är mycket rörligt och ändrar position ibland över en natt.
Men framtiden behöver inte nödvändigtvis se så dyster ut som artikeln. Kurder måste hitta en utväg från det verkligen plågsamma livet, ur samhället bör födas fram en elit, en nytänkande intellekt för att åtminstone förespråka utvägar ur långvarigt hårdnade förhållanden.
Jamal Aliyali 2016-11-01
