I en ny dom som meddelades tisdagen den 20 november bekräftar Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna att Turkiets frihetsberövande av Selahattin Demirtas, tidigare partiledare för oppositionspartiet HDP, strider mot Europakonventionen. Nu måste svenska staten och övriga EU-länder tala klarspråk om Erdogans Turkiet

Demirtas frihetsberövades den 4 november 2016 tillsammans med ytterligare tio HDP-representanter och anklagades i samband med detta för en rad terrorrelaterade brott. Sedan dess har Demirtas suttit fängslad i väntan på rättegång. Europadomstolen konstaterar enhälligt att frihetsberövandet, som har pågått i över två år, har kränkt den tidigare oppositionsledarens rätt till rättegång inom skälig tid enligt artikel 5.3 i Europakonventionen, eftersom de skäl som de turkiska myndigheterna fört fram som grund för frihetsberövandet inte har varit tillräckliga. Europadomstolens dom är en bekräftelse av den kritik som har framförts tidigare, nämligen att frihetsberövandet kränker Demirtas och övriga HDP-ledamöters mänskliga rättigheter. Styrkan av den bevisning som har presenterats för att bevisa att det föreligger skäl för frihetsberövande i väntan på rätte-gång har pendlat mellan väldigt svag och extremt svag. De påstådda gärningarna, som den turkiska åklagaren hävdar utgör terrorbrott, är bland annat användningen av orden ”motstånd” och ”det kurdiska folket”, som yttrades under ett tal i samband med firandet av det kurdiska nyåret.

Utredningen har även kritiserats av jurister och aktivister som menar att turkiska myndigheter förhalar rättsprocessen i syfte att hålla Demirtas frihetsberövad och kväva den politiska friheten. Europadomstolen anser att detta är uppenbart. Förutom rätten till rättegång inom skälig tid konstaterar domstolen att frihetsberövandet strider mot rätten till fria val i Europakonventionens första tilläggsprotokoll. Man slår fast att det är utrett bortom rimligt tvivel det huvudsakliga och bakomliggande syftet med frihetsberövandet av Demirtas har varit att ”kväva pluralism” och ”begränsa friheten i den politiska debatten”, bland annat eftersom frihetsberövandet förlängdes under två pågående valrörelser. Det förvånar ingen att syftet med frihetsberövandet har varit att tysta oppositionen i landet, eftersom Turkiet har en lång historia av att fängsla oppositionspolitiker såväl som journalister. Ofta anklagas de för terrorrelaterade brott. Senast i juli kritiserades Turkiet av pressfrihetsorganisationen CPJ, som hävdade att landet använder terrorlagar i syfte att tysta kritiska röster. Ett exempel på just detta är journalisten Sahin Alpay, som tidigare har bott i Sverige, och som i juni dömdes till över åtta års fängelse för ”medlemskap i terrororganisation”.

Vad som sker i Turkiet är bara ett exempel på landets pågående korståg mot kritiska och granskande röster. Nu är det viktigare än någonsin att Sverige och övriga EU-länder markerar mot Erdogans Turkiet och sätter press. Sverige och EU måste fördöma det som sker, men också slopa flykting-avtalet med Turkiet, som har gjort att Erdogan använder flyktingar som ett hot för att komma undan med uppenbara kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Något annat vore stötande.