Rojavakommittéerna har intervjuat två frivilliga kamrater ur YPJ, som ger sin syn på systemet, framtiden och kampen mot Islamiska staten.
På vilket sätt har ni upplevt den demokratiska konfederalismens inverkan på samhället?
Den här revolutionens mål är frihet och jämlikhet för alla folk. För att detta ska kunna uppnås behöver samhället demokratiseras; alla språk, religioner, etniciteter, kulturer och genus accepteras; att människor organiserar sig själva efter sina behov.
Vi kan se hur den demokratiska konfederalismen utvecklas i hur den kvinnliga frigörelsen går framåt. Abdullah Öcalan säger att om kvinnor inte är fria är samhället inte heller fritt. Grunden är utbildning och självorganisering. Vi behöver analysera samhället och oss själva; historien och samtiden. För att nå frihetsmålet är den första striden i våra egna sinnen. Om vi inte är förmögna att förändra våra sätt att tänka kommer förtryckarsystemen alltid att komma upp till ytan igen. Hur vi förhåller oss till hierarkier och vilka positioner vi själva har återspeglas i samtliga våra relationer och i allt som vi gör. Om vi till exempel skapar en separation mellan djur och människor, och tror att vi har rätten att dominera och döda djur, kommer den här inställningen vara densamma gentemot kvinnor, människor med annan hudfärg eller gentemot naturen. Detta eftersom allting är kopplat till våra sätt att tänka. När vi läser och förstår Öcalans filosofi ser vi möjligheter och potentiell sanning, men i våra liv ser vi också verkligheten. De här två krockar med varandra. Vi har alla våra tillkortakommanden, och även om vi kan analysera och förstå förtryckarsystemen kan vi inte förändra oss själva direkt. Vi behöver tid; vi behöver kritisera varandra och oss själva; och vi behöver hjälpa varandra att göra framsteg.
I alla byarna och på gatorna i varje bostadsområde finns det kommuner. De är organiserade i kommittéer inom till exempel utbildning, försvar, hälsa och ekonomi. Varje kommun har kooperativ, som är ett kommunalistiskt sätt att organisera ekonomin. Alla är med och fattar besluten och delar även på den färdiga produkten. Kooperativen kan vara grönsaksodlingar, skrädderier, apotek eller lokala butiker.
Detta ger ansvaret och kontrollen till människor att styra sina egna liv. De behöver inte gå via staten för att förändra saker, de behöver bara prata med sina grannar. De har inte förtrycket från statens polis, utan skydd från människor i familjer som de delar sina liv med.
I västs samhällen är människor separerade från varandra. Många känner inte ens sina egna grannar, något som skapar rädsla, osäkerhet och misstro. Vi lever våra liv i enlighet med våra egna begär och behov, och utan knyta oss själv till samhället.
Hur ser ni på möjligheterna att sprida revolutionen till andra områden? Vad behövs/saknas för en snabb och bred spridning?
Först och främst måste människor ha en vilja att lära och förändra. Vi kan inte använda förtryckarverktyg för att uppnå frihet. Vi måste kunna kritisera oss själva och förändra våra sätt att organisera om de strategier vi använt har varit misslyckade. Hierarkierna i samhället har existerat i tusentals år. Vi behöver acceptera att förändring kommer ta tid. Frågan i sig är en reflektion av vårt samhälle, som bygger på omedelbar behovstillfredsställelse. Vi organiserar oss ofta i kampanjer eller grupper under några år, tröttnar på det och gör något annat. I Rojava krävde det 40 års arbete innan revolutionen ägde rum.
Till sist: Hur ser ni på kriget som ni är en del av i Rojava?
Vi inser att vår främsta kamp och vår främsta fiende finns inom oss själva, i vårt sätt att tänka. Abdullah Öcalan säger, att slåss inte innebär att beväpna sig med skjutvapen och ge sig iväg för att kriga – utan att beväpna sig med penna, ord och talets gåva. Vi kan inte hitta fredliga lösningar genom att använda vapen. Kapitalismen, patriarkatet och rasismen för krig mot våra sinnen. De vill sprida sin ideologi.
Revolutionen i Rojava är inte bara ett krig i raden. Det knyter an till vår gemensamma kamp och vårt allmänna mål; till kvinnlig frigörelse och livets mening.
Än idag är det kurdiska språket och den kurdiska kulturen förbjudna. Tusentals människor har arresterats i Bakur och Turkiet för att de vill att mänskliga rättigheter ska gälla även för kurder. Kurdiska byar och städer har ödelagts. Folkmord på, och etnisk rensning av, det kurdiska folket är inget som hör till historien. Alla folk har inte bara rätten utan också skyldigheten att försvara sig själva.
IS är emot frihet för alla människor; emot kvinnors frihet. Faktum är att IS förslavar, våldtar, fängslar, torterar och mördar kvinnor. IS dödar de som inte underkastar sig. De är patriarkatet förkroppsligat. Alla vi som inte accepterar en värld med dessa förtryck har ett ansvar att ta ställning mot dem genom att öka vår kunskap och tro på oss själva. Och genom att beväpna oss.
källa: rojavakommittéerna.com
